Sista chansen!
Sitter på NE just nu och har precis kommit tillbaka från lunchen. Satt ute på kajen på Ångbåtsbron och njöt av de goda mackorna som mamma gjort =) Det var så varmt att jag brände mig på mobilen! =S Men! Man ska verkligen inte klaga! Det är underbart att kunna gå i sandaler, uppkavlade jeans (är det fortfarande okej?) och en fladdrig t-shirt. Visst är det underbart?!
Njut av solen go vänner! =D
Påskafton på akuten
Jag, mamma och moster Ganga hade precis ätit brunch hos pappa och höll på att göra oss redo för att ta en shoppingtur på Entré. Plötsligt faller pappas sambo, Florin, ihop på altanen. Han krampade och kräkstes blod och var okontaktbar. Jag slängde mig på telefonen och ringde 112. Det tog bara ett par minuter innan ambulansen kom (och blockerade hela Östra Förstadsgatan som tillfälligt är enkelriktad!) och tog hand om honom. Han hade dessutom fått ett jack på näsan som blödde kraftigt. Pappa åkte med ambuansen till MAS och jag tog en buss dit strax efter.
När jag kom dit höll akutpersonalen på att ta prover och plåstra om honom. Sedan var det bara att vänta och vänta och vänta... och vänta på en läkare. Efter att ha väntat i två och en halv timme kom en jätterar AT-läkare som ställde en diagnos och gav en remiss till röntgen för att göra en skiktröntgen. En timme senare var vi tillbaka på akuten igen. Efter ytterligare en halv timmes väntan kom samma läkare och sa att Florin ska stanna kvar för observation till nästa dag.
Men... han har fortfarande inte kommit hem... Han är förvirrad och har haft fler kramattacker... Det är helt ofattbart!
Pappa sa att han hade planerat att vi skulle göra massa roliga saker under lördagen - shoppa, måla ägg, äta lammstek, påskskinka och jordgubbar och självklart en massa påskgodis. Men det var ju inte direkt så att vi hade ork eller lust att förbereda en lammstek när klockan redan hade blivit 19.30...
Vi hoppas alla att han får komma hem snart. Alla tankar går till Florin!
Plugg, damstrumpor och vin
Dagen började med att jag mötte upp Anneli på Espresso House vid stationen i Lund för att hålla henne sällskap. Hon ska åka till en stuga utanför Arjeplog över påsken. Hur mysigt låter inte det?! De ska pimpla, åka skoter och annat vintrigt. Hon tyckte dock att det var jobbigt att ta på sig vinterkläder när solen gassar utanför fönstret =P Hur som helst tänkte vi fördriva tiden med att plugga lite (och dricka chai latte ;)). Och vid min själ! Det gjorde vi! =D Både hon och jag fick en hel del gjort.
Efter att jag vinkat av henne på perrongen gick jag inom H&M för att köpa damstrumpor. Ni vet, sådana i nylon som gamla tanter har. Men de är kanon att ha på våren/hösten när det är för varmt för att ha strumpor och för kallt för att vara barfota. Men varför har de aldrig hudfärgade? Jag fick ta ut svängarna och köpa svarta istället...
Och nu sitter jag på min uteplats med datorn i knäet och ett glas vin i handen =) Eller... ja... snarare ett glas vin på marken =P Det är helt underbart här ute! Jag har eftermiddagssol och kan sitta här och njuta tills solen börjar gå ner. Om det inte vore för alla ungar som springer runt och skriker. Och alla arabiska tanter som inte har upptäckt telefonen utan ropar sina konversationer mellan huslängorna! Ekar fint dessutom...
Men jag sitter nog här ett tag till =) Hoppas Ni som läser också njuter av solen, våren och humlorna!
Vad göra?
* städa
* vika tvätt
* plugga
* jobba (NE, hemifrån)
* träna
Är det inte så att ju mer man har att göra, desto mer rastlös blir man? Det finns för mycket att välja mellan, så istället gör man inget alls! Precis som med garderoben! Det finns alldeles för mycket kläder och således även för många outfits... När man stått framför garderoben i tio minuter som ett fån och inte kommit någon vart blir det att man tar samma kläder som man hade dagen innan. Med en smärre modifikation... ;)
Hmm... Jag kanske ska äta lunch först... ;)
En lyckad första april
1) Jag fick reda på mitt resultat på organisationstentan - 19 av 20 rätt!!! =D Så bra har jag inte fått sedan gymnasiet. Dessutom var det ett änme jag inte var särskilt förtjust i. Hur bra kan det då gå på de kurser jag faktiskt tycker om?!
2) Öppnade deklarationspapperna som legat på mitt skrivbord en längre tid, och såg att jag ska få tillbaka en riktigt trevlig summa =) Sommarhyran är räddad ifall jag inte skulle få så värst mycket jobb under sommaren.
3) Jag blev inte lurad =)
Bra dag, eller hur? =)
Tentaplugg och födelsedagsmiddag
Idag fyller min älskade år! Och ikväll ska jag laga en riktigt god trerättersmiddag =) Vad det blir för rätter kommer upp imorgon, eftersom det kan hända att Han läser detta...
Stackaren... Han skriver tenta på sin födelsedag... =( Man kanske kan få extra poäng då, som present. Eller?
Även jag sitter med tentaångest! Eller, nja... Jag har inte någon ångest direkt. Jag vet att jag kommer att klara den. Imorgon skriver jag tentan i organisationsteori. På Viktoriastadion! Det känns verkligen fel att skriva en tenta i en idrottshall! Och eftersom det är flera tentor som skrivs där samtidigt så delas hallen upp med nät och de klassiska "gympabänkarna". Det är ju verkligen inte så att man kommer i stämmning med en basketkorg framför sig och ett handbollsmål vid sidan...
Nu ska jag fortsätta med älsklingens present! Vad det blir kommer också upp här imorgon. Det kanske kan bli ett bra tips till någon som ska ge bort en present =)
Min cykel, Högerläpp 1997 - 2009
Jag överlevde krocken med trädet, men det gjorde dessvärre inte min cykel... =( Växelvredet på styret är sönder (jag kan alltså inte växla), ringklockan har trillat av, framlyset är sönder, bromsarna är sneda... Jag vågar helt enkelt inte cykla på den! Iofs kanske det var på tiden att låta henne gå. Under de 12 åren jag haft henne har hon aldrig haft punka, aldrig haft en hoppad kedja och hon har kvar alla originaldelar! En riktig krutgumma ;)
Måste bara berätta historien om hennes namn, Högerläpp. Jag och Anneli läste VT -07 en mattekurs som innehöll ett moment som bestod av att bevisa en summa, så att vänsterledet överensstämmer med högerledet för variabeln p. Tramsiga som vi är så gick tankegången från "högerled av p" till "högerlp" till "högerläpp"... Hennes cykel (som för övrigt blev kidknappad) fick heta Vänsterläpp och min Högerläpp =) Ah... Dessa minnen... =) De lever kvar trots att Högerläpp inte gör det!
Och vem ställde trädet där?!
Okej... Jag var ju inte spiknykter... Men det roliga är att jag gör sånt här annars också! Jag har cyklat förbi det jäkla trädet i sex månader och varje gång har jag undrat när jag ska krocka med det. And yesterday was the day! Jag stötte i styret i trädet och pladask så låg jag ner på asfalten. Med en uppskrapad kind och en cykel över mig.
När jag vaknade imorse såg jag att min vänstra kind hade svullnat och hade ett fint skrapsår. Men svullnaden ligger faktiskt snyggt. Precis på kindbenet, så det ser ut som att jag har fyllt kinden med silicon eller rumpfett eller... ja, vad det nu är man fyller med. Fast det gör riktigt ont. Från okbenet/tinningen ner till käken. Jag har svårt att öppna munnen och att tugga.
Men min älskade tog så bra hand om mig. Och då försvann allt det onda! =)
P.S. Ursäkta den kassa bildkvaliteten... Eländet syns inte lika bra på bild som i verkligheten. D.S.
Jag vill ha vår!
Fläskfilé, melodifestival och gratisprylar
Melodifestivalen: Har kommit till Malmö och alla på NE pratar om detta fenomen. Min far har fått biljett till kvällens gen. rep. och några andra här har fått till gen. repet. imorgon förmiddag. Om inte jag har helt fel så är det väl ändå det allra sista repet innan en föreställning som kallas general repetion... Inte de 15 sista! Eller?
Gratisprylar: Finns det gott om på NE idag! Fleur de Santé har lämnat fyra kartonger med produkter, och det var bara att plocka fritt bland cremer, parfymer, schampoo, duschgel och smink. Fick även tag på en väska och en fin sjal. Gratis är gott eller hur? ;)
"Vad du är vacker!"
Det får jag höra varje morgon (fyra av sju dagar i veckan) innan jag går till föreläsningen. Resten av dagen har jag ett leende på läpparna, och skulle jag ha en dålig stund så tänker jag bara på hur Han tittar på mig. Då blir jag glad igen!
Systemtänkande
Jag kommer ihåg när jag läste tekniskt basår och läste ellära (som för övrigt är sjuuukt tråkigt!). Var jag än gick såg jag kopplingsscheman! Helt tokigt... En karta på avstånd såg ut som en seriekoppling =D Men som tur är har det gått över... Ett år senare när jag läste matte på LTH pratade jag i mattetermer även utanför skolan. "Nu tycker jag att ditt resonemang är lite okontinuerligt." och "De två är som två parallella plan!". Inte konstigt att teknologer bara umgås med varnadra =) De har ju redan ett gemensamt språk!
Tramsiga gameshows
Tacka vet jag Antikrundan och På spåret! Och till detta en tv-kanna med kaffe och finska pinnar =P
Sköna söndag
Hur som helst gäller det att njuta av söndagarna. De är den sista dagen på veckan, dagen innan veckans rutiner börjar om igen och dagen då det faktiskt är okej att göra absolut ingenting =) Men trots att jag inte behöver, eller bör, göra något ikväll ska jag skaffa mig bonuspoäng genom att plugga lite. Böckerna i organisationsteori samt organtisation och sektionalitet läser ju inte sig själva!
Från hals till näsa
Fördelar:
*slipper rethostan
*slipper vara hög på hostmedicin
*det gör mindre ont i halsen
*är inte lika hes
*kan äta annat än soppa
Nackdelar:
*nässprej får inte ta slut!
*att vakna mitt i natten med täppt näsa
*inte känna dofter eller smaker
*det konstanta snytandet!
*att det stör omgivningen (fast det gör iofs hostan också...)
Shock eller avsaknad av känslor?
Detta har faktiskt hänt min kusin på Sri Lanka. Han blev anklagad för att ha mördat en kille (diverse skulder var inblandade). Min kusin var oskyldig. På ett av polisförhören blev han tyvärr dåligt behandlad. Genom hot och misshandel tvingades han fram till ett erkännande. Trots att han var oskyldig. Pga. detta satt han i häkte i ett drygt år. Vid jul blev han dock frigiven, efter att de ögonvittnen som hade sett min kusin hos offret tidigare på dagen inte dök upp på förhandlingarna. Tio gånger på rad.
Att något sådant händer i ett land i tredje världen förvånar mig inte, trots att det är fel. Men varför händer detta i länder som är långt mer utvecklade? Och det är tyvärr inte den enda orättvisan som sker i våra länder.
The return of me
Till att börja med - Jag är förälskad! Men eftersom jag har lovat den fantastika mannen i mitt liv att inte hänga ut honom på min blogg så kommer jag inte att skriva om honom. Vilket kommer att bli svårt =) Det mesta i mitt liv roterar kring honom just nu =) Han är killen som får mig att må bra. Därför tänker jag på honom ofta. Det gör mig glad.
För det andra - Min lägenhet börjar se ut som ett hem nu. På lillejulafton fick jag leverans från IKEA med lite nya möbler. Säng (dubbelsäng men tjock bäddmadrass), matbord (klaffbord) med fyra stolar och en bokhylla. Gissa vad jag gjorde i mellandagarna! =P
För det tredje - Alla dagar efter nyår gick till tentaplugg... =( Ja, jag får ju skylla mig själv egentligen. De sista två veckorna innan juluppehållet hade vi två kurser parallellt, och jag gick på tre av de tolv föreläsningar (per kurs) som gavs =S Men det otroliga är att jag jag faktiskt klarade en av kurserna! Finansiell ekonomi satte jag 62 % på! Och då var det mitt eget pluggande som gav mig ett G. Tyvärr gick det inte lika bra på internationell ekonomi-tentan... Men det är väl därför det finns omtentor? =)
För det fjärde - Jag har köpt en liten Netbook! Det är den jag skriver från nu. Sittandes i soffan! Jepp, den har WiFi! Och den startar på 20 sek. Min gamla tar 15 minuter att starta och fem minuter att starta Explorer... Så den gamla är numera min stationära dator och den lilla nya fungerar som skoldator. Den har inte så mycket minne men det behövs verkligen inte. Dessutom är det ju bara att använda en extern hårddisk om jag ska lagra något stort som tas hem från den lilla.
Förresten! Jag brukar döpa mina tekniska prylar, men har inte kommit på något bra till datorn. Någon som har en idé?
Okej, det var en liten summering av vad som hänt. Eftersom jag har återfått lusten för att skriva kommer det att bli fler inlägg framöver =)
Men flytta på er!!!
Har folk blivit mindre hyfsade eller bara dummare? Minst en gång om dagen har jag blivit irriterad på folk som står i vägen för andra som ska förbi. Ni vet, mammor med barnvagnar som stannar mitt på trottoaren för att prata med en mötande? Hej flaskhals!
Vi är ganska många på föreläsningarna i ganska små salar, så det är ju oundvikligt att det blir trångt när alla ska ut på rasten och köpa kaffe... Men! Snälla! Står inte och blockera utgången när ni diskuterar hur ballt det var på Malmös och hur läcker killen i datorsalen var! Jag menar, är de så dumma att de inte fattar att folk faktiskt ska ut? Eller är de oootroligt självupptagna? Eller bara nonchalanta?
När man väl lyckats boxa sog ut från salen börjar kampen i kaffekön. Vilka står i kaffekön? Jo, de som ska köpa kaffe. Och tydligen de som bara står och snackar. Helt plötsligt märker man att kön har rört på sig ca 2 meter framför snackisarna! Stå inte i kön om ni ska så i kön! Visst kan man fråga "Ursäkta, står ni i kö?". Men det gör jag bara om det är ett gränsfall. Om det ser ut som att personerna i fråga står i kön frågar jag inte om det...
Och sen är ju föreläsningen slut och alla ska ut med väskor, vinterjackor, datorväskor och annat. Om man vet att man har en stor väska hängandes på axeln (vilket man bör göra om man faktiskt har det) ska man kanske inte låta den puta ut i halva gången. Eller? Och allt folk som står utanför och ska in... De ser ju att det kommer en drös med människor ut från den salen de ska in i och tittar oss i ögongen. Varför inte flytta sig ur vägen då? Idag började jag med slingringsmetoden (den artiga) men bytade snabbt till The Verve-metoden (kommer ni ihåg videon till "Bitter sweet symphony"?). Knuffade tom. lite extra de sista metrarna för jag var så less.
Alltså. Har flok blivit mindre uppmärksamma på sin omgivning? Eller är det jag som utstrålar jag-flyttar-så-gärna-på-mig-så-fortsätt-du-att-stå-eller-gå-vibbar?
Det jobbigaste jag har varit med om...
Vi grät båda. Det var hemskt. Jag trodde inte att det skulle vara så pass jobbigt.
En sak gjorde mig glad, eller snarare rörd. Precis när vi hade blivit tillsammans, för drygt två år sedan, fick jag ett halsband av Peter. Det var ett guldhjärta som hängde i en guldkedja. Guldhjärtat hade tillhört hans farmor. Jag tyckte att han borde ha tillbaka det och att det kändes fel att behålla det eftersom det är något han har ärvt. Jag blev chockad när han sa att jag skulle behålla den. Trots att jag flera gånger sa att han borde ta tillbaka den och påminde honom om att det är något han ärvt av sin farmor så sa han att jag ska ha den. Jag har aldrig blivit så rörd. Med tårar som sprutade och gråt i rösten sa jag tack och att jag faktiskt gärna behåller den. Det hjärtat har betytt mycket för mig, och det känns som att att jag alltid kommer att ha en del av Peters hjärta hos mig.
Det kändes hemskt när han gick. Jag har aldrig varit så ledsen över en pojkvän. Men jag vet samtidigt att det är för det bästa. Fast känslor kan man ju inte övertala med logik =)
Det är nu officiellt...
Och det bästa - jag har redan gråtit alla mina tårar =)