Around Pearl

Det är något jag måste påminna mig om. Jag är manodepressiv. Jag glömmer ständigt bort det, och tuffar påsom alla andra kan göra. Men ett tu tre dalar min energi. Jag blir som en eremit och vill bara sova och vara för mig själv. Slippa alla intryck, för allt ljud känns tio gånger starkare än de egentligen är. Så jag kan inte ta på mig för många saker eller engagera mig för mycket i diverse aktiviteter, för när jag dippar så rasar allt.

Men i mina manier, alltså mina toppar, kan jag göra hur mycket som helst! Jag behöver bara sova 6 timmar (vilket är lite för mig =P), kan har tusen bollar i luften, är välorganiserad och diskar tom. regelbundet. Det är underbart att vara i de maniska perioderna! Då känner jag som mig själv. Eller åtminstonde som en riktig människa =)

Nu känner jag att nollnignen har drabbats lite... Luften gick ur mig lite igår. Det var väldigt många intryck, lite stressigt och delvis oorganiserat. Detta är faktorer som även utlöser ångestattacker för mig. Så jag ska nog skippa alla aktiviteter idag och imorgon. Det är ingen idé att försöka vara med för jag blir så disträ och rent av tråkig i mina depressioner... Hoppas att min faddergrupp förstår detta. Jag har inte berättat något om detta för dem.

Det är också ett dilemma. Ska jag berätta det för de i min närhet som om att jag har epilepsi eller någon allergi, eller ska jag låta bli. För man brukar ju inte öppet brerätta att man är mentalt dålig. Det är väldigt tabu. Hoppas verkligen på en dag då folk gör det och att ingen tittar snett på en för det =)