Ljusglimtar
Ibland känner man sig nere och önskar att någon bara kunde ge kram eller säga ett vänligt ord... Att få veta att det faktiskt finns någon som uppskattar en och det man gör. Att få känna att man betyder något för någon.
Så var det igår. Jag var ledsen på förmiddagen och luften hade helt gått ur mig. Jag satt framför datorn och grät, och hör "plingeling!". Som att en ängel ringde i en klocka =) (Jaja... Julstämningen har redan börjat ta mig...) Då sa en vän till mig via MSN att hon uppstattar min blogg! Det kändes som en stor kram. Jag fick uppskattning för något som som jag inte trodde hade uppmärksammats alls! Det var en så galen timing. Det var inte någon superstor händelse egentligen, men just då iden stunden var det något enormt.
Det finns ljusglimtar även i de allra mörkaste stunder. Det gällar bara att uppskatta dem =)
Det behövs verkligen inte mycket för att lysa upp någons tillvaro för en liten stund!
