Jag faller...

Ibland känns det som att jag faller. Eller snarare att allt runt om kring mig faller. Att jag inte har kontroll på läget och allt går för fort. Det spelar ingen roll hur mycket jag än planerar och organiserar så faller allt ändå. Hur mycket jag än försöker att hålla modet uppe, hur många positiva tankar jag än tänker och hur mycket jag än försöker ordna upp min fallerade planering så ser jag bara mörker. Det är en så obehaglig känsla.

Men jag vet ju att det går över. Och jag vet att mina nära och kära ger mig hjälp och stöd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0