She's a maniac!
Jag skrev igår om rastlöshet. Det är ett (för mig) tydligt tecken på att jag är i en mani. Men det tänkte ju inte jag på...
Hur känns det att vara i en mani?
* Det kliar i hela kroppen och jag blir otroligt rastlös.
* Jag får svårt att sova, eftersom det känns som att kroppen inte kan varva ner.
* Det flyger tankar i huvudet hela tiden. Min själ blir liksom orolig. Lite flummigt uttryckt...
* Jag orkar göra hur mycket som helst! Kan förvisso vara bra, men när manin försvinner märker jag att jag har tagit mig an lite för många projekt... =P
På ett sätt är manierna och depressionerna fantastiska. Det är då jag känner min själ. När jag är nere är själen tung och känns söndrig, och när jag är manisk är den orolig och stressad. Det är synd att detta är de enda tillfällena jag känner min själ. Känner mig. Jag hade velat känna min själ när den är lugn och samlad. Kanske något att träna på...
Något för en orolig själ?
Glöm aldrig att "vanlig är tråkig". Du har alltid en själ Linnsan, bara det att den kanske inte pockar på din uppmärksamhet alltid! Att vara tänkande och speciell är i längden bättre än blank och tråkig. Dock får man lida för det ibland när tankarna spelar en ett spratt, men överlag ska man nog vara tacksam!! Att kunna känna ordentligt är en gåva, men priset för detta kan vara att extremvärdena kanske tär på dig ibland! :)Kramen!! /Fröken Djuping!
